Tritonia

Skickligt och nästan omärkligt förvrids perspektiven från en romantisk bröllopsresa till en vattensjuk mardröm i Henrik Kullanders tredje roman. Vad är det egentligen som händer på det anrika hotellet någonstans i Centraleuropa? Följ med på en resa som kryper under huden.

Erik och Lina är på bröllopsresa, väldigt kära och ganska långt hemifrån. De har letat upp ett vackert om än bedagat hotell i de äldre delarna av en stad utmed Elbe.

Men våren är nyckfull och har kommit med ett envist regnande. Från sitt hotellfönster kan de se floden utanför stiga, över kajkanten och upp på hamntorget.

Så börjar gäster försvinna från det isolerade hotellet. Erik får för sig att han och Lina står näst i tur. Han vill åka därifrån men deras bil står i ett översvämmat garage och det är redan för sent.

Och så kommer en eftermiddag när hotellet nästan helt avfolkats och Lina varit borta från rummet längre än hon borde. Erik tar sig ner till lobbyn upptäcker att floden tagit sig in och att vattnet står meterhögt. Bakom receptionsdisken ser han något som flyter i den grumliga sörjan. Något stort. Något som ser ut som kroppen av en människa.