Tritonia

”Att förlora fotfästet

Att slungas ut ur jordens omloppsbana

Ut i den svarta tomheten

Och sitta stilla, fastfrusen just därför”

En dyrbar son tar sitt liv. Här skriver hans mamma om sin smärta men också om sin tacksamhet över relationen till en mycket känslig, rikt utrustad son.

Detta är en bok som berör och öppnar för reflektion kring de stora livsfrågorna. Här finns tankar kring det slutgiltiga avskedet men samtidigt en önskan om återförening i ett liv bortom döden.

Här finns också en förundran över att naturen kunnat ge henne ett sådant barn.

Med sorgedikter och hyllningsdikter rymmer texten både djup sorg och stark kärlek.