Tritonia

Med fragment från myter, klassisk litteratur och vardagens spillror tecknar denna dikt ett landskap av andlig ödeläggelse efter första världskriget. Genom växlande röster, skiftande platser och brutna rytmer förvandlas det moderna samhällets språkliga och kulturella bråte till en vision av djup rotlöshet och längtan efter förnyelse.
T. S. Eliots mästerverk från 1922 är både en klagosång och ett montage av civilisationens sönderfall. Med sin rika intertextualitet, mångstämmiga komposition och kompromisslösa blick har Det öde landet blivit ett av 1900-talets mest inflytelserika poetiska verk – ett eko av en värld där mening måste återuppfinnas ur spillrorna.
I översättning av Karin Boye och Erik Mesterton.

THOMAS STEARNS ELIOT [1888-1965] född i St. Louis, Missouri, tillhör de största engelskspråkiga poeterna och var en av modernismens centrala figurer. Hans långdikt Det öde landet betraktas som ett av 1900-talets viktigaste verk. Eliot flyttade som tjugofemåring till England och blev engelsk medborgare 1927, samtidigt som han avsade sig sitt amerikanska medborgarskap. Han umgicks i samma litterära kretsar som Ezra Pound och William Butler Yeats, och bidrog till utgivningen av James Joyce Ulysses.